Under den här veckan har det verkligen hänt grejer! Agnes har nämligen börjat på dagis och vi har haft inskolning för att från och med nästa vecka börja på "riktigt"! Det här har hänt:
Måndag: Vi började försiktigt med att besöka förskolan under en timme. Vi kollade in lokalerna, gården utanför, träffade fröknarna och lille söte Frans som också skolades in samtidigt. Agnes tyckte nog att detta verkade intressant och sprang runt och kollade in leksaker och prylar. Men med ett öga vart mamma är.
Tisdag: Vi startade kl 9 och planen var att stanna över lunch för att sedan gå hem och sova middag. Alla barnen var ute när vi kom så vi hängde på... Agnes stack direkt till dem andra vid gungorna och verkade trivas på en gång. Vi mammor satt en bit bort och kollade in och tyckte att jo detta går nog bra! Efter en stund kom fröknarna och tyckte att det är dags att prova att "lämna" dem, dvs vi gick in och tog en kopp kaffe medan barnen var utomhus. Nog kändes det allt i mammas hjärta när man inte ens kunde se vad hon gjorde... Mamman och Ellen (Frans mamma) höll ut ett tag men sedan var vi tvungna att gå och trycka näsan mot fönsterrutan för att se hur det gick där ute: Bara fint!! Agnes gick runt och undersökte, höll hand med Felicia, plockade stenar, grävde i sanden och gungade. När vi senare kom in och åt lunch föreslog fröknarna att vi stannar kvar för att sova middag eftersom detta gått så bra! OK! Det där med att sova med de andra barnen på madrasser på golvet var inte riktigt Agnes grej utan det blev vagnen utomhus istället. En klassiker som hon är van vid. Vi stannade tills hon vaknade, lekte lite med dem andra och tackade för oss den dagen. Fröknarna föreslog att vi skulle prova att lämna "på riktigt" redan nästa dag eftersom det gått så bra. Hon hade inte grinat EN gång hittilss! OK, då gick vi hem och laddade för det!
Onsdag: Vi skulle vara på plats kl:9 igen och började vandringen uppför hela Södermalm. Mamman kände att nej, idag var hon inte kaxig alls och började tycka att det här med att lämna sitt barn på dagis inte alls var så lätt som hon trodde. Väl framme och med lite darr på läppen träffade vi fröknarna och barnen, Agnes sprang iväg till de andra och verkade tycka att detta bara är kul ju! Mamman däremot kunde inte hålla sig och bölade för fullt, uschabuscha detta var inte lätt alls. Men biter ihop och kramar och säger hejdå. Agnes bara vinkade och sprang iväg, inge grin den här gången heller!! Mamman gick hem och fortsatte att gråta, det gjorde ont på riktigt i mammmahjärtat. Fröknarna ringde både en och två gånger under dagen och allt hade bara gått bra, INGE grin alls! Vilken duktig tjej!
Torsdag: Då lämnade pappan då mamman jobbade. Allt gick bara bra den dagen med, Agnes lekte busade, åt lunch och sov på dagis. Fortfarande INGE grin! Morfar kom och gföljde med pappan för att hämta Agnes och vara barnvakt resten av dagen. Gick bara fint det med, vi är så stolta över vår tuffa tjej. Fröknarna är imponerade över hur bra det går och ur trygg och självständig hon är! Men på kvällen verkade hon tröttare än vanligt och en snorkråka tittade fram ur näsan. Mycket riktigt senare på kvällen kom den (obligatoriska?) brakförkylningen när man börjat dagis. Det kom feber, snor i mängder och hosta.
Fredag: Vi ringde till dagis och sa att vi stannar hemma och kurerar oss idag. Det blev mest lugnt på hemmafronten, alvedon och pschy pschy (nässpray). Vi läste bok och vilade. Febern kom tillbaka under dagen och Agnes ville bara vara nära och mysa. Lillskruttan.
Lördag: Idag. Efter ännu en orolig natt är vi nu uppe, Agnes är igång hyfsat som vanligt och febern verkar ha försvunnit. Hoppas det redan är på bättringsvägen så laddar vi för nästa vecka och den "riktiga" dagisstarten. Mamman och pappan är SÅ stolta att allt gått så bra. Så duktig och tuff tjej! Puss på dig.
